Jag ville kika in och säga att operationen gick bra. Allt gick bra. Många föräldrar brukar tycka att sövningen är värst, men jag tyckte att det värsta var att lämna honom och veta att de opererade honom. Men personalen var fantastisk. Både dem som tog hand om oss hela dagen och läkaren som opererade. Tacksam över allt. Jag var orolig över att behöva gå igenom allt ensam. Det var endast föräldrar/vårdnadshavare som fick vara med och som ensam förälder så fick jag därmed åka ensam. Det gick otroligt bra hela dagen. Wilton var modig och grym. Han tog allt med en klackspark. Vi hade även pratat om det länge och allt som skulle ske.
Imorgon ska han till förskolan första gången på 2 veckor. Han är taggad, längtar till föris. Min fantastiska kille.
Inte nog med allt detta så har han för andra natten i rad sovit i sitt rum. Han och jag har samsovit sedan han var liten med undantag i perioder som han sovit i sin säng. Om jag ska vara ärlig är det nog tuffast för mig. Tomt i min säng måste jag erkänna. Men samtidigt förstår jag att han börjar bli en stor kille. Jag skulle aldrig tvinga honom att sova ensam men är glad att han vill göra det.
Vi två mot världen. 💕
