Vi siktar på 2020 och jag hoppas på ett magiskt år. Det är jag värd. 2019 bjöd på mycket känslomässigt. Halva året var tungt. Både mentalt och fysiskt. Jag hade alltid ett påklistrat leende men inuti höll jag på att drunkna. Det var tungt. Under sommaren höll jag bokstavligt talat på att gå under känslorna var upp och ner. Det som höll mig uppe var Wilton. Det enda jag njöt av var att spendera tid tillsammans med honom, resten var ett "spel. På riktigt. Men mitt tålamod med honom var inte på topp. Jag kämpade, men livet som ensamstående mamma på heltid är inte helt lätt när jag inte själv mår bra. Dessutom hade jag barnvakt pga kvälls- och nattarbete vilket gjorde att jag inte bad om hjälp under ledighet. Jag hade ju hjälp under arbetstid. Enda gången jag bad om hjälp var när jag hade nåt planerat. Vilket inte sker så ofta.
Hösten kom och skolan startade. Oj vad jag ville dra mig ur men vann över de känslor som jag hade. Och glad är jag för det! Jag älskar min vardag trots att det ibland känns överväldigande och för mycket i skolan. Att jag ska misslyckas men jag kämpar mig vidare och vinner över rädslan att misslyckas varje gång. Jag mår bättre än på länge. Jag känner lycka inifrån och ut. Jag lever och inte bara överlever. Jag är TACKSAM.
Nu ser jag fram emot ett nytt år med nya äventyr.
Tack 2019 för alla lärdomar. För att du lärde mig att våga chansa och gå "utanför min komfortzon". Jag börjar känna lycka samt ser fram emot vad livet har att ge. Så tack.
