Jag bara vet att allt blir bra tillslut. På ett eller annat sett. Jag vet att du är en trygg liten kille med trygga relationer. Med fina människor kring oss. Människor som stöttar och finns i alla väder. Jag har känt mig lite vilsen under våren men det vänder nu. Jag känner att en förändring är på väg. Jag tror detta år kommer att bli fantastiskt. Allt jag gör, alla beslut jag tar är för oss två. För att vi ska ha det bra och må bra. För mår jag bra så mår du bra. Men kan inte låta bli att undra vad som försiggår i ditt huvud. Tillsammans klarar vi allt.
Samtidigt som det är kaos uppe i huvudet så är det tomt på ord? Vad ska jag tycka? Tänka? Känna? Varför? Varför inte? Jag tror det är sömnen som måste få ta plats nu. Jag tror mycket av huvudet beror på att det är mitt i natten. Man ska inte tänka på allt mitt i natten. Varför gör man det för? Varför kommer alla funderingar när msn borde somnat för länge sen? Men inte kan sluta fundera.