Caroline

Vet egentligen inte vad jag ska skriva men det är skönt att bara rabbla i bland.
Det sitter där, just där.. min bergochdalbana är verkligen i rullning.
Jag brukar egentligen inte vara så öppen i bloggen om hur jag mår.
Men orkar inte med att inte skriva mer. Har alltid mått bättre av att skriva
fast då med papper och penna. Men det är alltid lättare att skriva vid datorn
egentligen. Så nu kommer ni fått nåt osammanhängade som ni egentligen inte
förstår ett jota av. Då ni kommer fundera vad fan jag surrar om. Ett sånt där
säger A men inte B. Men ärligt så skiter jag i det, det är min blogg, mina ord
och tankar. Sen om det bara är jag som förstår vad jag surrar om så får det
vara så. Jag har ändå fått ur mig det jag behöver och imorgon är en ny dag
med nya tag och nya krafter.

Undrar hur det skulle vara att ha riktiga hökar i stället för dom där? Det skulle
fan ha varit mycket lättare. Det är ju vardag nu men ändå inte liksom. Det är bara
att bita i hop och kämpa vidare trots att det växer och växer så kämpar jag.
Hela tiden. Undra vad jag tänkte med förra livet?! Vad jag skulle ta lärdom av.
Det är ju túr att jag óftast försöker vara positiv så man orkar ta sig igenom dagar
men helst av allt bara vill dra täcket över huvudet och fortsätta sova.
Men även dessa dagar kämpar man sig upp, biter i hop ler och ser glad ut.
Man klistar på en mask så det ska se bra ut utåt.

Nej vet inte vad jag ska skriva mer så bjuder på en dikt som
sitter kvar sen förr:

Tårar som rinner,
Ett hjärta som brinner,
En längtan så stor,
Att de tårar som rinner förvaltas till blod.

Hoppas er dag varit bättre än min.
Men som sagt ny dag och nya tag imorgon :)

Pussie ♥