Detta år har varit knasigt på många sätt. 2020 året covid-19 kom och hela världen pausade. En pandemi. Det trodde vi inte när vi stod vid 00-slaget och firade in det nya året. Distansstudier hela våren. Restriktioner kring resor och alla har haft sina barn hemma vid förkylningssymtom. Sommaren har varit fin. Trots att vi inte gjort allt vi brukar göra har vi haft en härlig sommar. Det tackar jag för.
Det är mycket jag är tacksam över. Wilton, min familj, mina vänner, mitt hem och att jag mår bra. Att jag känner mig tillfreds i livet, här och nu. Jag måste inte skynda vidare utan känner lycka på den plats i livet jag är. Jag vet att jag kommer nå dit jag vill en dag. Men just nu njuter jag av att vara här. Det sker saker i livet som vi inte kan kontrollera men livet blir som det är tänkt.
Vi lär oss utav både våra med- och motgångar. Jag känner att allt gammal groll har jag släppt. Jag har gått vidare. Tack och lov.
För ett tag sedan fick jag en kortläsning allmän. Jag tyckte inte jag hade något speciellt jag ville veta. När hen drog mina kort och berättade vad hen fick upp blev jag till en början chockad och började fundera över det och insåg ganska snabbt att hen hade rätt. Hen fick upp att jag behövde förlåta någon. Inte att jag skulle gå till personen oxh säga "jag förlåter dig" utan för mig själv. I korta drag. Jag insåg att jag inte ens kunde tänka orden. Men idag har jag för min egen skull förlåtit, släppt och gått vidare. Jag mår bra nu. Det är först nu jag inser att jag har förlåtit. Jag känner en lättnad och tack vare det känner jag mig redo för vad livet har att erbjuda härnäst.
Tack livet. Tack 2020 trots dessa konstiga tider med corona. Nu kör vi!
