Ibland när man läser historier om hur jobbigt en del föräldrar har gentemot den andra föräldern känner jag mig lyckligt lottad. Jag har aldrig riktigt skrivit om detta för att det är mitt. Jag är ensamstående på heltid och har alltid varit. Jag har med andra ord aldrig någon jag måste tänka på förutom W. Jag har från början vetat att det är såhär det kommer att bli. Många har frågat om jag inte är arg osv men nä det är jag inte. Klart jag varit ledsen och besviken i perioder men har ju ändå alltid vetat vart vi står. Och självklart lever hoppet vidare om att W ska få en relation till sin pappa en vacker dag. Händer det så händer det. Jag stod fast vid mitt beslut och det är det bästa beslut jag någonsin tagit. Helt klart. Han är det mest fantastiska jag någonsin åstadkommit. Det är klart det är tufft ibland men värt vartenda sekunder. Jag hoppas få möjlighet att ge honom syskon. Han är fantastisk med barn.
Tankar
publicerat i
Allmänt;